




♥Grattis vår goa och älskade Pontus...♥
Tänk att jag var lika "ung" som du är nu, när jag väntade dig....tänk vad åren går. Men jag känner mig inte så gammal faktiskt och mina barn har ju en ganska "ung" mamma också...
Livet blir skörare och mer viktigt när man varit med om en svår sjukdom eller annan sorg i sin närhet. Sista veckan har varit väldigt tung och jobbig och man får många tankar om att njuta av livet och inte ta något för givet.
Idag jobbade jag som vanligt som lärare igen efter ett skönt jullov, jobbet ger mig väldigt mycket, men man måste samtidigt vara pigg och glad. Efter att ha mist en av sina vänner tar hårt, så jag har varit väldigt trött. Nu ser jag fram mot ljuset och en fin vår och jag ska försöka njuta av livet och tänka på min vän som inte behöver lida längre. Kvar är vi som sörjer och saknar henne så mycket!
TACK alla som skrivit här och stöttat på annat sätt!!!
"Fånga varje minut av livets glädjestunder. Sorgen måste vi försöka kämpa vidare med. För den kommer att drabba oss alla någon gång..."
♥Många varma kramar från Susanne♥